Jag jagar vidare....
7-åring överlever brand och ENSAMHET - vart var du förälder?
Det var strax före klockan ett på söndagen som räddningstjänsten fick larm om en villabrand i Norberg. En 7-årig flicka som vistades ensam i huset fick fly ut på gatan när brandlarmet gick.
Troligtvis ett kylskåp
- Hon hann komma ut innan branden bröt ut. Troligtvis var det ett kylskåp i källaren som drog i gång det här, säger vakthavande polisbefäl.
Branden var begränsad till en mindre del av huset. Inga personer kom till skada och det finns ingen misstanke om att brott ligger bakom branden.
Debattera om allt, men håller till det som är viktigt - Barn är viktiga !
Vad kan vi göra för att hjälpa barnen. jag tror att en stor summa pengar och riktigt bra torpeder kan vara av värde. Vad tror du om jag startar en insamling. Alla som bryr sig och tycker någorlunda som jag lämnar en slant till denna pott. Vi tar hjälp av hackers och letar rätt på dömda pedofiler och barnmisshandlare....sedan......
Oh ljuva tanke. varje barn som räddas är en belöning.
Nu får det väl vara nog - vuxna ta ert ansvar NU!
Utnyttjade dottern - har kvar legitimation
Sjuksköterskan dömdes till fängelse men fortsätter jobba
Den 35-åriga sjuksköterskan dömdes till fängelse efter att ha utnyttjat sin då fyraåriga dotter.
Socialstyrelsen vill dra in hennes legitimation men HSAN gör bedömningen att hon kan fortsätta jobba.
Läs också:
Våldtog dottern - mamman deltog
Polisen beslagtog barnpornografiska bilder på flickanDen fyraåriga flickan utsattes av grova sexuella övergrepp av båda sina föräldrar och allt filmades av pappan. Malmö tingsrätt dömde i slutet av förra året honom till 3,5 års fängelse.
Den i dag 35-åriga sjuksköterskan fick en månads fängelse för sexuellt utnyttjande av underårig.
"Rubba tilliten"
Efter att domen fallit utredde Socialstyrelsen ärendet och kom till slutsatsen att kvinnans sjuksköterskelegitimation borde dras in.
I sitt beslut skriver de att brottet är allvarligt och av "sådan art att det är ägnat att rubba den tillit som allmänheten har rätt att känna för en legitimerad yrkesutövare". Rättspraxis är också att legitimationen dras in vid sexualbrott.
Kan fortsätta jobba
Ärendet skickades vidare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), den instans som tar beslut om indragningar. I sitt yttrande till nämnden skriver kvinnan att jobbet betyder otroligt mycket för henne och att socialtjänsten, i dag, efter ett års utredningar anser att hon är en bra mamma.
HSAN gör bedömningen att kvinnan kan fortsätta sitt jobb som sjuksköterska. Motiveringen till beslutet är att brottet inte har begåtts i tjänsten samt de övriga sammantagna omständigheterna i fallet.
Martin EkelundJavisst! Konstigt hur allt ter sig.....
Vi har för bråttom i vår hektiska värld för att vi skulle ha tid att stanna och tänka på livets grundläggande frågor, såsom:
Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?
Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?
Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?
Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?
Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?
Varför är inte ordet förkortning kortare?
Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?
Varför finns det inte kattmat som smakar mus?
Varför står det på hundmatburken "ny bättre smak", vem har testat detta?
Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?
Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?
Varför tvättar vi handdukarna, händer är väl rena när de torkas?
Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?
Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?
När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?
Har arbetarna på Lipton kafferast?
När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?
Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?
Min bebis
Låt sommaren komma...
Att själv göra livet mycket enklare.....
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: "Hur lyckas du?"
Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt
humör. Jag väljer att vara på gott humör."
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.
"Det är det", svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle.
" Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".
"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag
Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?", frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja", svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".
Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Radera detta
2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.
Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....
Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.
... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
... och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.
Och nu till det som gör mig varm...
Blunda inte ....
Tänker ofta på de barn som inte har någon person som stoppar om dem, som älskar dem villkorslöst eller som ger dem tröst när de behöver en stor kram.
Olika reportage ser jag varje dag på nättidningarna, artiklar om barn som far illa berör mig starkt.
Jag vill skydda alla små liv. Hålla om dem och säga att allt ska bli bättre.
Vi börjar med Sverige. Lilla försvarslösa Bobby. Vilka hemska upplevelser han har utstått. Dog av tortyr. En mamma som valde att delaktigt skada sin son fyskiskt och psykiskt. Bobby kan omöjligt förstått vad han gjort för att förtjäna en sådan behandling. Ensam kvävdes han i sina egna spyor. Jag tror att han älskade sin mamma ända in i döden. För så gör barn......! Lämna en tanke åt hans minne för det är han värd.
Nu till England. en stor pedofilhärva nystas upp. Minsta barnet som omhädertogs var bara några månader gammalt... vilken fantastisk start i livet, eller?. Där var det inga goa trygga kramar om kvällarna ingen mappa(mamma och eller pappa) som pussade den ömt. Nä de valde att se sitt barn som en sexleksak. Istället för vällingflaska fick säkert barnet en äcklig ___ i munnen. Fy helvete vad jag blir arg!!! Tack för att barnet slapp undan.
Eller sydafrika några år tillbaks i tiden. Ett gäng HIV smittade män sade sig kunna bota HIV genom att utföra ett samlag med en oskuld, varpå de valde en flicka på 7 månader. En efter en utförde fullbordat samlag. Bäbisen överlevde men fick ligga många timmar på operation och slutligen fick den en ny tarmöppning - stomipåse, för hela magen och underlivet var söndertrasat. Det som är helt otroligt i denna sanna historia är att männen hävdade i rätten att de utförde denna horribla handling för att bli av med sin Hiv smitta. Men om den första mannen tog bäbisens oskuld så är barnet inte oskuld vid nästa övergrepp...ELLER HUR? Så de är bara ett gäng pedofiler...skippa fängelset, sätt dem på en stor påle...
Och så till Irak
I krig finns inga vinnare bara förlorare.
Nästan alltid är de de mest svaga och utsatta i samhället som far mest illa när landet är i kris. Inte enbart i krigshärjade länder utan även i Sverige finns detta fenomen.
Med djup sorg ser man på denna bild och förstår att människor är riktigt onda och jag vet inte hur de skall tordas möta GUD den dag de lämnar jordelivet. för jag undrar hur kan en människa kan låta barn behandlas på detta sätt. denna artikel handlar om ett 25-tal Irakiska barnhemsbarn. Barn som mammor o pappor valt bort p ga att de är förståndshandikappade. Barnen har hittades av amerikanska militärer. Hårdkokta militärer som sett både det ena och det andra, soldaterna upplevde situationen omänsklig. De små liven låg svultna i sin egen avföring på golvet fastkedjade vid sina sängar. Ett av barnen var svårt angripen av flugor. Insekterna åt i hans sår ,av hans ögonvätska mm. I riktigt sorligt är att dessa barn hade under sina förhållandevis korta livstid lidit brist på kärlek och ömhet.
Jag skickar tusen och åter tusen kärleksfulla kramar till var och ett av barnen.
Min fråga till er alla är hur kan vi få ett slut på detta hemska övervåld mot barn?
Jag håller på att bli tokig....
Livet är en jävla berg -och dalbana. Ena dagen är allting underbart, blommorna är vackra, fåglarna är juvliga och ja allt är sååå fantastiskt. Den andra dagen vaknar man upp i en mardröm. Bommorna är vissna och fågeljävlarna bajsar en i huvudet och petar ut slask ur soppåsarna...
Balans, jag vill ha balans. Känna lite sådär lagomt om allt.
Jag har sedan många år ett fult ärr i min kropp. Det vill inte läka ihop utan har lätt för att börja blöda. Orsaken var en kärlekssaga som sinade och resultatet en början på någonting mycket infekterat.
Jag var ung, fick barn och saknade utelivet och frihet. Jag levde i en svensson en idyll, friska barn och en ödmjuk och hjälpsam man och en volvo. Men jag fick nog, ville att min man och jag skulle gå skilda vägar. Detta ledde till att mannen inledde en affär på sidan av - MED MIN BÄSTA VÄN-
oouuupppsss.....Genom ett telefonsamtal fick jag reda på vad som förekom bakom min rygg. Självklart blev jag förtvivlad. Jag förlorade två stycken som jag älskade högt på en och samma dag.
Inte för en sekund ville jag behålla den vän som ljugit och nästlat in sig i min familj. Inte ville jag behålla en kärleksrelation till den man som jag ändå var på väg att separera från.
Vilket svek!
Knäckt och helt utom mig av förtvvivlan sökte jag mig in i sovrummet , där jag natten innan hade somnat gott. Men denna kväll var sängen ovanligt stor och kudden var inte så trygg och skön som den brukade vara. Jag grät, skrek och darrande i hela kroppen. Jag slog kudden (som jag annars brukar behandla varsamt ) med hårda slag igen ,och om igen, och igen.
Barnen, två underbara och små varelser hade precis fått sin värld förstörd. Dom fick åka till mormor. Jag orkade nästan inte andas, så hur skulle jag kunna hjälpa dem.
Varför gjorde min vän detta mot mig? Av vilken anledning? Ge mig ett svar.....fortfarande idag 6 år senare så kan jag inte se en enda orsak till att en vän kan överhuvudtaget göra detta.
Hon som skulle vara mitt bollplank och jag hennes. Hon skadade mina barn genom att leka en förbjuden lek. Det var ju faktiskt barnen som drabbades hårdast.Jag mådde skit sååååå länge efter detta.
Jag måste erkänna att jag var inte någn vingprydd varelse själv, men i förhållandet var jag alltid ärlig för jag visste att allt som händer i en familj drabbar barnen först och mest. Och barnen måste skonas i alla lägen.
Hur som helst så erkände mannen detta inom någon timme efter att jag konfronterat honom medans min sk. vän blånekade.
Den kvällen när jag fått reda på vad som skett bakom min rygg, så låg jag i sängen så funderade jag fram och tillbaks vad som hänt, jag ältade detta om och om igen.... Jag höll verkligen på att bli tokig. jag var sååååå ensam.
Dagen efter allt skit kommit fram så började jag på ett nytt arbete. Låtsades om som om att inget hänt. Men så fort jag kom hem så var jag lika bedrövad och ensam. Min sk. vän erbjöd min man att han fick sova hos henne. Vilket innebar att jag inte kunde diskutera detta med honom. Utan det jag såg av honom var när han kom åkande i HENNES bil för att hämta rena kalsonger. Va bra att de hade varandra att luta sig mot. Jag var ursinnig och ledsen och sååå djävla ensam.
Jag har inte glömt detta och fortfarande har jag elaka planer som surrar i mitt huvud - hämnd!
Det jag vill ha sagt är att tänk på hur ni behandlar andra människor för NI får står för konsekvenserna.....
Idag är jag i ett förhållande till både vän och man - paranoid. I bland känner jag mig tokig och det behövs faktiskt inte mycket innan jag ska börja fundera, snoka och anklaga. Nästan ett psykotiskt förhållande till männsikor.
Jag måsta släppa taget och gå vidare, inte glömma men acceptera att detta är ett fenomen som drabbar många. Jag får väl tacka min lyckliga stjärna att jag blev av med två destruktiva personer ,som inte var bra för mig och mina barn.
Låt gå...
Många människor i min närhet håller vid och starkt kvar vid sin vardag. Personer som jag anser vara starka , kloka och på andra sätt har ett övertag. MEN..men ofta ser jag hur mina nära snuddar vid stora kaotiska lägen. De blir psykiskt nedtryckta av olika anledningar.
Jag vill stampa ned min fula fot och säga till....STOPP! Nu är det nog
För med facit i handen så vet vi att när vi är gamla och den dagen kommer med hastiga steg..alltför fort! Jag vill inte att dne människan som jag håller kär ska sitta och tänka - Varför gjorde jag inte mitt liv annorlunda?
just det, vi ser en sorts falsk trygghet i att värna om "som det brukar vara" är tryggt. Det är inte trygghet! Det är inte lycka och det är absolut inte ett liv att önska.
För guds skull vi lever i en mycket fri värld. Vi har en ekonomisk trygghet att skapa ett liv som vi vill ha. Oftast har vi föräldrar som uttrycker det så fint - bara du blir lycklig!
Lämna det som besvärar din lyckliga framtid
just det! låt gå......
Jag älskar mitt liv, mina barn och den trygghet som jag faktiskt lever i. Om en person eller någon nära hämmar min lycka så ber jag dem gå. jag kommer ändå inte att ångra mig
Mitt liv är här och nu
Vi utreder vidare
Våld i hemmet
- Under förra året tog polisen emot 25 412 anmälningar om misshandel mot kvinnor. Anmälningarna har ökat med 33 procent de senaste tio åren.
- I 72 procent av fallen är gärningsmannen en bekant till kvinnan, oftast har de en relation eller ett nyligen avslutat förhållande.
- Många kvinnor utsätts för upprepat våld, och en stor del av de kvinnor som hör av sig till polisen har anmält mannen tidigare.
- Den genomsnittliga utdömda strafftiden för misshandel var under 2005 närmare fyra månader, och för grov misshandel ett år och sju månader.
Källa: BRÅ
En hängiven förrädare
Jag är så tacksam att just jag fått vara en del av mitt liv. Att just jag haft möjlighet att gör mina val i större omfattning. Jag hoppas och önskar att varje människa känner samma delaktighet i sitt liv från början betydelsefulla liv. Alla har vi ett ansvar inte bara mot oss själva utan mot hela vårt samhälle.
Jag ställer mig fullkomligt oförstående till vissa människors beteenden. Deras sätt att skapa fler destuktiva liv. När jag läser nyheterna ser vad som faktiskt är vissa människors val, vad de gör och hur de fungerar så blir jag helt förstörd. Hur skall jag som medmänniska ställa mig till allt detta elende. Vad ska jag göra och hur ska jag handla? Därför vill jag berätta om en stark kvinna som kämpar med beslut och ställningstagande .. varje dag.
Det finns en historia som är sann....
Historien handlar om en kvinna hennes barn, och hennes exman. Under många år har exmannens liv gått ut på att behandla det som är kvar av familjen med terror. Han har slagit fru o barn. Men det värsta (om det nu är möjligt till värre än fysiskt våld mot oskyldiga människor), är att han psykiskt samtidigt försöker knäcka dem systematiskt genom att förfölja, hota och manipulera dem. Så även mot deras närmaste stödjande omgivning
Ord mot ord. Rättegångarna har varit många och långa. Mamman har försökt hitta en laglig väg att skydda sin lilla familj. Med lilla menar jag inte att de är tre utan att de är små. Det är mycket små barn som utsätts för denna fruktansvärda behandling.
Det började för några år sedan, kvinnan levde ihop med mannen. Redan då brukade han ta sin bebis, (som han hade vuxenansvar över), Och det andra lilla barnet ,som också bodde med dem. Han brukade ta dem, slå dem, göra dem fruktansvärt fysiskt illa. Inför ögonen på dessa små barn brukade han slå mamman. Med stora ögon och gråt försökte det äldre av barnen skydda sim älskade mor. Barnen och mamman var (& och är)skyddslösa.
Han är nämligen svartbältare inom en extrem kampsport.
Mamman gjorde ett val och försökte ta sig ur detta destruktiva förhållande för hon visste innerst inne att det var bäst så. Men han valde att hålla fast vid dem till den höga grad, att en separation bara var början på något nytt.
Rättvisa och trygghet åt alla - Hon mötte mannen låt oss kalla honom för DEVIL från och med nu. Hon och devil möttes i rätten. Bevisbördan blev tyngre och tyngre mot honom. Läkare har lämnat dokumenterat bevis om barnmisshandel o s v Men det räckte inte. De bor nämligen i en liten korrumperad stad i detta fria och neutrala land. Alla bevis lades gång på gång ned, och barnet fick vistas hemma hos honom. Barnet behöver ju sin far(enligt rätten).
Det värsta var nog när sista misshandeln av barnet som var bebis och nu är 4 år gammalt. Misshandeln dokumenterades av läkare, fotografier togs allt gjordes i rätt ordning. Men i rätten togs ett beslut om att barnet skulle oförändrat vara hos sin far, trots risken för upprepad misshandel.....???!!!!! För han hade brukat sin uppfostringsrätt som far (?) ...sade socialförvaltningen och rätten instämde(detta ställningstagande legitimerar faktiskt barnmisshandel). Pappan hade ändå lovat att aldrig mer gör a så...Fy fan för detta rättssystem! nu ska jag försöka ta mig samman och avsluta detta utan kommentarer...blir ju såååå arg
Socialförvaltnignen är inblandad för att skydda barnet (men devil har både mor och styvmor som arbetar där)
Barnet brukar vid överlämningar från mamman till pappan, om han nu är värd att tituleras så, gråta och hålla i sin mamma, gömma sig och på alla vis försöka visa mamman att han inte vill umgås med sin far. I bilen på väg dit brukar barnet falla i likgiltighet, tomhet. Han pratar knappt och skärmar av sig från hela omvärlden till och med mot sin mamma. För hur ska detta lilla barn förstå att mamman måste göra detta. Mamman gråter inombords. Dessa tårar övergår i fysiska tårar så fort sonen lämnats över. För hon vet att devil kommer att psyka och skada sonen från morgon till kväll.
Mamman har provat att vägra lämna över sonen till pappan. Devil var snabb med att yrka på skadestånd. Resultatet var att sonen slapp sin far i några extra veckor. Mamman blev skyldig pappan 30 000:- = böter. Givetvis har hon inga pengar över någon månad efter räkningar har betalts, och maten har handlats. Men hon tycker att varje minut av skyddande av sonen var det viktigaste. Hon sitter idag med läkarens noteringar om barnmisshandel, fotografier av skador som uppstått efter umgänge mellan far o son. Hon sitter luspank. Hon är inte knäckt för hon hämtar nämligen ny styrka varje dag. Hon har en hemlig plats som hon försvinner ett par miunuter till, som ger henne ork och mod att fortsätta hitta lösningar för sin lilla familj. Men varje kväll går hon till fönstren och drar ned persiennerna för hon vet att han är utanför och observerar dem för att planera nästa attack.
Farligt nära
sanningen..... När är man sann mot sig själv och när är man sann mot sin omgivning. En detalj som alltid fachinerat mig är att omgivningen oftast har större vetskap om ens handlande och tänkande än en själv...mmm Så är det! Visst är det kostigt att ens nära känner MIG bättre än Jag. Det känns som om personerna i mig omgivning är tankeläsare och det är faktiskt lite hotande. Tänk om jag känner o tänker fel tankar. Nej jag måste erkänna att mina nära är nära av en anledning och det är för att jag tillåter dem det . Orsaken är givetvis att jag älskar dem.
Ärlighet varar längst ...heter det i alla fall. men i dagen samhälle så är ärlighet ett gudomligt begrepp precis som allt annat önskvärt som ej tillämpas. Politikerna är inte att lite på. Ledningen på arbetet är inte att lite på. Inte ens på dagispersonalen litar jag på. Definitivt oärlig är JAG mot mig själv. Min främsta förmåga är att blunda för otrevligheter. Jag lyssnar inte på sånt som jag inte vill höra. Sån är jag ..Är du?
